fredag 12 juli 2013

Verkeåns Naturreservat, Alunbruket, Österlen

Ja, nu kommer det lite Österlenbilder, vi var en dag vid Verkeåns Naturreservat, fastnade förstås vid Alunbruket som ligger där, finns mer att läsa här.
Finns en massa fina hus, huset på den första bilden är byggt på 1700-talet och innehåller Österlens äldsta Kafé, jättemysig trädgård att fika i, men vi var som vanligt för tidiga på dagen för att få fika, fick käka medhavd matsäck;)
Min känsla av Österlen är att det är så oerhört frodigt och verkligt grönt när man kommer in lite från kusten, försökt visa det på dom här bilderna, ja och så har jag givetvis sett till att visa alla mysiga tak jag hittade där förstås;)
Hade önskat att solen lyst den här dagen, då hade grönskan varit så mycket finare!




 


Högsommarvärme här, bara att njuta vidare!
Ha en fin Helg!
annette

5 kommentarer:

Anki sa...

Här har du verkligen fått med fina tak och härlig djup grönska! Är du också morgonpigg? Jag tycker om just de här folktomma platserna och misstänker att det ser annorlunda ut senare på dagen...
Ha en skön lördag!
Kram

annette sa...

Är ju så skönt och mysigt när det är folktomt på sådana platser, då får man ju verkligen möjlighet att titta ordentligt och så går det att fota utan att tänka på människor som är i vägen eller inte vill vara med på bild!
Tidiga mornar tycker jag mycket om!

Della sa...

Vad mysiga ställen du hittar när du är ute på dina utfärder.

Paula i pörtet sa...

Frodigt var inget överdrivet ord! Jag som hellre njuter av det sparsmakade kan ibland känna just under juli månad att det nästan blir för mycket av det goda..
Det är så frodigt och grönt att man liksom inte ser skogen för alla träd...
Idag är det rekordvarmt, sitter med korsdrag vid datorn och ska snart ge mig ut och bada, den enda aktiviteten som är acceptabel en dag som denna.
Österlen borde utforskas lite, har aldrig varit i den landsändan, heller...
Kramen

AnnaKK sa...

Ja, det finns verkligen två (eller säkert ännu fler, förresten!) sidor av Österlen - det är ett landskap ute vid havet och ett helt annat uppe på backarna. :-) Och tillsammans, tycker iallafall jag, så blir det en helt fantastiskt mix som känns så där lite exotiskt till och med för en som själv bor i Skåne (fast i en helt annan del av Skåne där landskapet ser helt annorlunda ut och där klimatet också skiljer sej väldigt mycket från det österlenska).

Svar: Det gick bra med begravningen. Eller så bra som sådana nu kan gå - det är ju aldrig ett nöje, om jag så säger... <:-) Prästen var nån semestervikarie, och det tycker jag var mest synd för om det hade varit den vanliga så hade han kunnat tala personligt om henne eftersom de kände varann. Vikarien kunde ju bara hänvisa till vad anhöriga berättat om henne, och då blir det ju alltid lite tillkonstlat på nåt sätt. Men, men!

Ha en fin söndag!! :-)