måndag 19 oktober 2009

Nr 291 365 Minne från Barndomen

Hittade jag i skogen fem minuter hemifrån mej, visst byggde vi kojor när jag var barn, men aldrig trevånings och aldrig tio meter upp i träden, kul få se att barn av idag inte bara spelar dataspel på sin lediga tid.
Som alltid på "lilldatorn" har jag svårt att känna igen färger, men det får väl bli som det blir med det. Hojta gärna till om det är helgalet på Era skärmar.


Fler 365:are finner Ni hos AKSON
Ha en bra fortsättning på veckan, skall jobba tre heldagar i följd nu!
Kram//annette

16 kommentarer:

renci_vz sa...

ljep pozdrav ...
www.assion.bloger.hr

UllaMona sa...

Vilken häftid koja,den visar på kreativa barn.
Här i norr brukar jag kolla in älgtornen, en del riktigt lyxiga och en del skulle jag inte våga sitta i.
Hur går det att jobba med bara en hand? Tre dagar i följd...går det bra?
Vallningsfria är helt ok för motionsåkning, men de måste vara grundade ordentligt (fluorade)först.
Kramen

UllaMona sa...

Kolla tygväggen jag gjort...sovplats..på FB

Inger sa...

Herre jii, vilken festlig koja..och så fin.. Såg härligt ut där bland alla träden och dess färger...Kul när barnen sysslar med sådan aktivitet...kramkramen,

Anonym sa...

Kanske något för dig att bygga. Du kan få låna några träd på tomten här:)

Kram Tott;)

AnnaKK sa...

Du milde vilket bygge...! Hade de värsta största lyftkranen för att få upp det, tro...? 8-D

Att sköta datorn med en hand tycks gå bra - frågan är hur det går på jobbet!? Hoppas du kan göra vissa saker iallafall - för annars blir det väl hemskt drygt att bara sitta där i ett hörn och under kollegornas uppsyn så du inte skadar dej på fler sätt (eller hur det nu var de hade uttryckte sej om det där!?)... <:-)

Här anar jag en lång natt i köket med en massa älgkött. Det är styckning ikväll av de älgar som sköts förra måndagen, och det verkar som om det tar en faslig tid - maken trodde inte han skulle vara hemma förrän tidigast vid 22-tiden. Och sen ska det då finputsas och paketeras och malas och gud vet allt... Phu! Men när det väl är nere i frysboxen så är det ju väldans skönt - och gott! :-)

Vivan sa...

Här har fantasin flödat må jag säga!
De har säkert haft kanonkul när de byggt kojorna!

Krya på dig med handen och var rädd om dig!
Kramen!

Della sa...

Oj, vilken koja. Ngon sådan har jag aldrig sett förut.
Färgerna är helt ok på min skärm.
Jag tar kamera med på resan, men har inte riktigt bestämt mig för vilken, stor eller liten. Det blir nog ett sistaminutenbeslut.

Viola sa...

Vilket läckert bytte...själv byggde jag alltid på en koja i kohagen hos min morföräldrar som hade bondgård...ha en bra dag och hoppas du har det något så när med armen...kram

Ninni sa...

Visst blir man glad av att se barn som leker samma lekar som vi gjorde. Men kojor i träd har jag aldrig byggt...var nog för höjdrädd tror jag :)
Jag har också en annan dator än min egen och har så fruktansvärt dålig kvalité på alla bilder så jag vågar inte alls uttala mig om dina bilder. Alla bloggar ser så pixliga ut.
HUr går det med armen när du ska jobba så intensivt...
Kram Ninni

AnnaKK sa...

Hejsan!

Vad bra att det finns arbetsuppgifter på ditt jobb även för enhänta! :-)

Hade du bott lite närmare så hade du kunnat få komma hit på söndagsmiddag nångång framöver - för jisses vilka STORA stekar det blev av den där bamsetjuren!!! En sådan räcker nog till ett halvt kompani eller så!!! 8-) Hoppas nu bara att älgen inte var gammal som gatan, så köttet tenderar att vara segt hur länge man än steker på det... Hm!? Strax efter midnatt hade vi fått ner allt kött i boxen, så det gick faktiskt snabbare än vad jag hade trott. :-)

Gärdsmygen sa...

Det där verkar farligt! Men kreativt och väldigt kul!!!
Blir lite full i skratt när jag läser din tanke om att barn kan leka med annat än datorer, jag tänker på oss vuxna:) Jag, mamma till två tonårssöner, sitter gärna vid datorn och kan fastna där. "-Patetiskt!" säger äldste sonen till mej.
Det där gjorde inte mammorna när vi var små byggde kojor.
Lycka till på jobbet. Var rädd om in hand!

Vörteröl o Norrlands Guld sa...

Den har funnits i många år,till för ett tag sen fanns det så man kunde klättra mellan alla träd runtikring.Tror ingen vill ge sej upp i den idag.Kram Peter

Inger Maryissa sa...

Men vilket mysigt foto, och vilken koja...
otroligt byggt uppe i träden.
Det byggdes kojor också när jag var barn, även om jag själv inte varit med om det.
Men det måste vara jätte-mysigt.
Önskar dig också en bra fortsättning på veckan.
Kramar

AnnaKK sa...

Hejsan!

Krånglar lill-datorn också nu??? Fy, vad trist isåfall...

Kantareller - där sa du nåt. Jag har fortfarande inte varit vid mitt favvo-ställe för trattkantareller denna höst. Och det ligger inte ens en kilometer härifrån... Hur slö kan man vara??? <:-)

Anna sa...

Roligt att det finns så fina kojor! Dagens barn sägs ju inte vara så aktiva utomhus, men din bild motbevisar det i alla fall.Kram!