Tog en promenad med kameran på eftermiddagen för att skingra lite dystra tankar, gick bort mot den Blomsterskola som finns i närheten där jag bor, där stod dessa i sig vackra tulpaner som en symbol för hur trist det känns efter ett besked i fredags, en mångårig kollega tillika väldigt nära vän fick då ett besked som sparkade undan fötterna för många av oss, hon drabbades av ett elakt Melanom för drygt fyra år sedan, har gått igenom alla tänkbara behandlingar, varit tillbaks och jobbat i korta perioder, men nu hjälper ingen behandling längre utan hon har ett flertal metastaser och har fått tre till sex månader att leva kvar bland oss andra, har aldrig varit religiös och än mindre religiös blir jag vid sådana här tillfällen, varför frågar jag mej skall denna fina person och hennes familj drabbas så hårt i livet, inte det första som varit tungt för dem för dom har också mist en son i plötslig spädbarnsdöd när han var sex månader.
.JPG)
Vad jag kände när jag såg dessa blommor var att dom svarta tulpanerna står för den sorg som jag med flera känner efter beskedet, den enda vita tulpanen som var betydligt större blomma på än de svarta, känns för mej som att det sista som överger oss alla är hoppet, hoppet om att ett under skall ske, hoppet om att man under den här korta tiden finner lösningen även på den här typen av elakartade tumörer som man ju gjort på så många andra.
Har inte så mycket mer att säga idag.
Kramen //annette
18 kommentarer:
Det är alltid svårt att få sorgliga besked, det enda vi kan göra är att se till att livet blir bra för alla.
Ingen är hjälpt av att vi gräver ner oss, speciellt inte din vännina.
Gläds åt att få rå om henne och vårda de fantastiska stunder ni får och har haft tillsammans.
Dina fantastiska tulpaner och den vita mitt i de mörka bådar gott.
Carina
En mycket kraftfull och vacker bild och jag håller med Carina - inuti den mörka finns det alltid ett ljus.
Det bådar gott.
Jag är otroligt ledsen att höra om detta.
Gör vad ni kan för att ta tillvara på det som finns här och nu och vårda tillsammans alla minnen ni delat.
Ni finns båda i mina tankar!
Ljus och kramar Anna
Livet är orättvist!
har en fd...arbetskamrat som drabbats av den hemskaste bland hemska sjukdomar...bara 61 år...alzheimers...på ett år har hon förändrats till det oigenkännliga...som en liten fågelunge...känner inte längre igen sina barn!Maken dog hastigt för 2 år sedan...och då började hon utveckla sjukdomen.
Tulpanerna står så majestätiskt, men som du säger förmedlar de lite vedmod och sorg!
Vi hoppas nu att dessa 2 kvinnor slipper lida, och att de får någorlunda livskvallite den tid som är kvar!
Kramen till goa Anette!
Annette, Du skriver så fint, sitter med en klump i halsen och ögonen tåras.
Det är svårt att få så tunga besked när det gäller någon som står en nära. Det absolut sista man ska förlora är hoppet, din fina bild visar att mitt i det mörka sorgliga finns den fina vita tulpanen ..Hoppet!
Tänker på Dig!
Stoooor Kram
Jag finner inte heller ord till det du berättar. Skickar mina tankar.
Visst är livet oerhört orättvist, vissa drabbas av så mycket elände. Jag förstår så väl hur du känner det jag har själv haft en arbetskamrat som drabbades av Malignt melanom. Det påverkar en så mycket när det är människor i samma ålder och vänner som drabbas. Jobbar man inom sjukvården så har man så mycket kunskap och erfarenhet med sig i bagaget...
Man måste få känna sorg och ilska också.
Tänker på dig och din vän...
Kramar!
Usch så sorgligt, ja jag vet inte riktigt vad man kan säga för att trösta eller kunna ge något hopp..det är verkligen så mycket som är ofattbart och orättvist..
Sänder dej mina OMtankar...och kramar till dej.
Det gör en så ont att läsa. Sorg är inte lätt och jag sänder dig varma tankar och kramar i denna svåra stund.
Morrn Annette.
Tråkigt att du har det lite svårt
just nu, men det som räknas är dom goda minnena......
Ha de så bra.
Hasse A
PS, det var en vacker bild som visar dina tankar.
Hej vännen.
Vet inte helt vad man ska säga. Orden räcker inte till. Förstår att du känner dig maktlös och frustrerad. Att veta att någon man håller av har en dödlig sjukdom och inte så långt kvar gör att man blir helt förtvivlad.
Mina tankar är hos dig i kväll.
Kram Synne.
Oj, nu förstår jag vad du menar med att ta vara på dagen inte bara mellan hägg och syren. Jag tänker på dig och vet hur det är att ha nära vänner svårt sjuka. Man vet inte vad man ska säga och göra Ibland är allt bara grymt.
Många kramar
Hoppet är det som överger oss sist av allt och den vita tulpanen bland de vackra, dystra svarta ger oss detta hopp. Det finns inga ord som är tillräckliga i detta skede och jag kan bara säga jag känner med dig, din väninna och hennes familj och försök att ta vara på den tid som ges och säg och gör allt det som ni vill!! Lotta
Nä vad otroligt sorgligt;( hur känner man sig att få veta att man har sån liten tid kvar?? får ont i magen bara jag tänker på det!
Så tungt för er kollegor att få detta besked och jag hoppas såå på ett mirakel!
Håller tankarna hos er och henne!
Många styrkekramar//Lotta
Ja vad sorgligt,, en del drabbas verkligen hårdare än andra. och ofta är det människor som är underbart fina,,,medmänniskor...
Fina tulpaner,,
Ja ibland blir man stum,,
Kramkramen
Så himla tråkigt, sorgligt, tragiskt, orättvist och allting!!! :-( Det finns inte ord...
Samtidigt delar nästan alla på erfarenheter av detta slag, angående vänner eller anhöriga som drabbats... Och varje gång det händer får man samma tankeställare; Det gäller att ta vara på livet och LEVA medans man fortfarande kan! Och ta vara på tiden tillsammans med nära och kära medans tiden ännu finns.
Och så ska man förstås aldrig sluta att hoppas!
Kramar!!! :-)
Jag hann njuta av den fantastiska tulpanen ett ögonblick innan jag läste texten....
Ingen vettig människa kan i alla fall påstå att livet är rättvist! Det sägs att man får dom bördor man orkar bära, vem har sagt det? Vad jag förstår så är din kollega alldeles på tok för ung för att börja planera inför dödens ankomst, eftersom hon fortfarande jobbar.
Jag har inte ett vettigt ord att komma med i sammanhanget, det är bara rent ut sagt för j_vligt!
Efter detta kommer svarta tulpaner alltid att vara sorgens blomma för mig...förut var det narcisser jag förknippade med döden.
Hoppas veckan ändå medför något positivt i allt elände.
Kramen
Vacker tulpanbild. Din text illustrerar vackra tankar också! Det är tungt och tråkigt att få sådana besked, men jag instämmer i sinneskattens tankar... Försök njuta av den tid ni har tillsammans. Tid att sörja finns sedan...
Nej, livet är verkligen inte snällt mot alla.
Och många gånger står man där med en massa: varför....?
Det måste vara så tungt för denna familj, som dessutom mist en liten son tidigare.
Och jobbigt för dig och kollegorna till denna kvinna.
Ja, hoppet är nog det sista som överger oss...
och hoppas vill man alltid göra så länge man kan.
Stor Kram till dig
Skicka en kommentar