tisdag 9 september 2008

Fia min vän!


Människoöden kanske speciellt kvinnoöden, har alltid intresserat mej, och människoöden i den stad jag lever i tycker jag är intressant att leta efter, och hittar jag något som går att lägga in på bloggen så kommer jag att lägga in det, vet Ni andra om människoöden från olika delar av landet kunde det vara intressant att få läsa om det.

Fia min vän ? ett original av bästa märke
Nästan alla gamla original som gjort sig kända på Norrköpings gator och torg genom åren har varit män. Att vara original och röra sig i utkanten av vardagen och samhället har uppenbarligen varit en utpräglat manlig livsuppgift. Undantag finns dock. Ta bara Sofia Sjöberg.
Ett kvinnligt original av bästa märke. Hon var emellertid främst känd som Fia min vän och kom till Norrköping någon gång på 1870-talet. Bilden här intill berättar om en enkel kvinna med grova drag och avvaktande blick. Hon hade fått sitt smeknamn för sin iver att få vara vän med alla hon råkade på när hon drog fram längs Norrköpings gator för att tigga. Fia min vän föddes i Motala 1844 och var nog inställd på ett ?vanligt? liv i all enkelhet. En dramatisk och tragisk upplevelse kom dock att påverka henne för alltid och det ansågs allmänt att hon var aningen besynnerlig samt inte hundraprocentigt redig på övervåningen. Hon var förlovad med en ung man hemma i Motala i början av 1860-talet men miste honom under en segeltur på Vättern. Deras båt kantrade och fästmannen druknande inför hennes ögon. Att hävda att Fia min vän aldrig blev sig riktigt lik igen efter den skakande upplevelsen är knappast att ta i i överkant. Några år senare anlände således Sofia Sjöberg till Norrköping där hon snart blev ett välbekant ansikte i allmänhetens ögon. Hon hankade sig fram bäst det gick genom att utföra enklare sysslor. Bland annat plockade hon blommor som hon sedan sålde på torget. Hon handlade också snus åt gubbarna på Östra Eneby fattigstuga och höll ordning på pengar och beställningar genom att ha en portmonnä per gubbe nedstucken i sina strumpor. Dessutom levde hon på att tigga och med sin stora korg ständigt på armen var hon ett av Norrköpings främsta original runt förra sekelskiftet. Enligt samstämmiga uppgifter var hon en mycket snäll och vänlig människa mitt uppe i sitt personliga elände. De som träffade henne och har berättat om det säger att de sällan träffat en rarare människa än Fia min vän. Det vänliga uppträdandet gjorde också att Fia min vän i regel lämnades ifred av busungar och pojkligor som annars gärna roade sig med att följa efter och reta de som var utanför eller annolunda på något vis. Nåja, helt och hållet slapp inte ens hon undan och det berättas om att följande lilla ramsa då och då kastades efter henne på gatan: Fia min vän satt i en säng Sänga te å brake Fia te å gape Då ilsknade till och med Fia min vän till. Annars tilltalade hon alltid de hon träffade och tiggde av med ett ?tack min lille vän? eller ett ?Gud välsigne dig min lille vän? och det var också de uttrycken som gav henne smeknamnet. Fia min vän var lätt att känna igen där hon kom gående; hucklet på huvudet och korgen på armen. Det var i korgen hon tacksamt tog emot allehanda allmosor eller någon enstaka slant. Dessutom rökte hon. Pipa. Men någon riktig piptobak ville inte Fia min vän höra talas om. I stället skulle det vara snus, Swartzens snus, i pipan. Och det gick givetvis bra, åtminstone fram till den dag då någon lustigkurre petade i några korn krut i snuset. När Fia min vän tände sin pipa fräste det till i en mindre explosion en liten, liten bit från nästippen. Det höll på att skrämma Fia min vän från vettet. Hon fick reda på vem gärningsmannen var och skällde ut denne efter noter. Det var ytterligare ett av få tillfällen när Fia min vän tappade sitt vanligtvis så milda humör. Men Fia min vän menade att det inte var särskilt snällt att behandla en medmänniska på det sättet. Vilket hon naturligtvis hade rätt i, men livet var ofta hårt och utsatt för den som avvek det minsta innan det moderna samhällets skyddsnät hade kommit på plats. Under sina sista år i livet bodde Fia min vän på Östra Eneby ålderdomshem där hon också avled i slutet av 1920-talet. Fia min vän är sannolikt det mest kända kvinnliga originalet i Norrköping från den epoken. Men hon var inte ensam och går man bara tillräckligt långt tillbaka i tiden har det funnits förhållandevis gott om kvinnliga original i Norrköping. Låt vara att männen ändå alltid varit i stor majoritet.

Källa Norrköpings Tidningar.

Önskar alla en bra onsdag!

Kramen //annette

Annica nu kom "Historiefröken" fram igen!

15 kommentarer:

UllaMona sa...

Hej Annette

En bok om två människoöden
Boktitel: Fattiga som de voro.
Berättelsen om Stor-Nila, Lill-Docka och andra människor i Lappmarken under 1800-talet av Birger Ekerlid.
" Ett wackert drag af den gamle lappen war, att han tagit av sig sin undertröja och mössa och låtit sin hustru påtaga dessa för att hålla henne varm, De woro mycket dåligt klädda, fattiga som de woro".
Ur artikeln "Ihjälfrusna på fjället" i tidningen Westerbotten (12/7 1899) och Ume Bladet (13/7 1899)

UllaMona sa...

Glömde nästan...Härjedalen nästa!

annette sa...

Ulla-Mona!

Skall jag leta efter på bibliotek eller antkvariat!Har läst en hel del böcker om förr i tiden i dessa trakter!

Jepp, Härjedalen nästa ;)

Kramen //annette

UllaMona sa...

Den finns säkert på biblioteket...är ganska ny.
Kramiz

Vörteröl o Norrlands Guld sa...

Ja du,,Då blir de härje i dalen:)
Kram Peter.
Ps.Ska på anställningsintervju på torsdag på Kontorab håll tummarna Ds.
Kram Igen

Annica sa...

Kul läsning! Ja, människor och dess öden är intressant!

Tycker det är spännande att betrakta människor...kan sitta långa stunder och bara "glo". Kanske därför jag valt att jobba med människor...

Kram Annica

sL sa...

tack ! =)

Jo sa...

Åh, vad roligt att läsa om Fia! Det är alltid så kul att läsa dina inlägg eftersom jag faktiskt hänger med i de kvarteren du vistas i :)
Ha det gott! Kram!

Viola sa...

hejsan, har läst om henne tidigare, man blir ju riktigt berörd, vet att det har getts ut en bok om riktiga"original" människor typ hästmannen, men vt tyvärr inte vad den heter, kanske är något för dig, kram viola

synne sa...

Ett riktigt orginal denna Fia min vän.
Så kul att läsa om. Undrar om det finns en bok att få tag i om orginal i Norrköping?
Ha en strålande afton.
Kram mig.
Synne.

vivan sa...

Vilket öde..och det var säkert många sådana på den tiden...
I Askersunds trakten fanns den nasare..eller luffare...
en hette Luttra Per...En Burnstam...en kvinna hette Uscha...det enda jag vet om henne var att hon uschade åt allting i hennes väg...därav namnet kramiz:)

Ingrid sa...

Det var verkligen roligt att läsa om Fia min vän. Vi behöver komma ihåg de här originalen för de är alldeles för få idag.
Tack för den underbara historien!
Ha en riktigt fin onsdag, själv är jag "utkommenderad" på äppelplockning.
Kram

MOONLOVER´S sa...

Go`dag
I dag läser jag mellan raderna*fniss* jag håller på väntar ut kasslergratängen,och så håller jag på uppdatera mig efter mina dagar borta från bloggvärlden,men här fanns det läsa må jag säga=) Får fin slipa senare i kväll. kram på dig

Paula sa...

Hej din stackare! Måtte du nu bli rask och kry inför morgondagen! Vilken underbar historia du berättar om Fia. Jag är likadan som du, älskar att läsa om kvinnliga livsöden. Men nu skäms jag, har inte läst Moa....är böckerna skrivna på gammelsvenska? I några fall har jag avstått från att läsa t.ex Selma Lagerlöf för att jag har svårt för språket.
Han en underbart skön semester!

Anonym sa...

Hej Anette.
Jag jobbar på Hela Människan och vi har fått in en 30 cm hög träsnidad
gumma som det står Fia min vän under. Så med din historia om gumman så
blev det ju ännu bättre.
Med vänlig hälsning Annelie Pettersson 011-36 61 00